Låtsas som det regnar.
Förlåt, förlåt, ni ynka två läsare som tappert besöker min blogg fast jag aldrig skriver. Den här gången tänker jag inte säga att det ska bli bättre, jag lovar, utan jag tänker att jag säger ingenting.
Den senast dryga månaden som jag inte synts här har varit mer eller mindre händelserik. Jag har dansat med Godric från True Blood. Jag har varit i Köpenhamn. Jag har börjat en ny skola. Jag har fått besök av syster med familj. Jag har varit en sväng till Uppsala. Jag har börjat på min praktik. There it is.
Och efter ungefär så här mycket text känner jag att jag inte har lust att skriva längre och drar till med ett låttips i stället. Jag lever, har det mer eller mindre bra och är ganska trött. Ett tjugotal sjuåringar vet hur man gör unga lärarstudenter trötta.
För övrigt när jag nämnde låttipset så måste jag bara lägga till en grej. Officiellt gillar jag ju inte Veronica Maggio men den här låten tycker jag faktiskt är riktigt mysig och jag känner väl också mycket att jag kan relatera till den väldigt väl just nu. Jag vet inte riktigt om det är bra eller dåligt men jag känner ändå att jag inte vill kasta sten i glashus och hata något som jag egentligen inte hatar. Jag har hållit på med alldeles för mycket sånt skit för länge nu så jag vet inte, det känns som att det är dags att växa ifrån det där med att vara annorlunda, vara så cool för att man inte gillar sådant som alla andra gillar eller tycker som alla andra tycker. Jag vet inte. Det blev visst en liten biktsession det här, i alla fall.