Don't be negative

står det på en tröja som Rasmus i min klass äger.
Det är därför jag just nu sitter vid scanningsdatorn nere i produktionsrummet och scannar gamla färgnegativ som ska användas till mitt projekt. Några av dem i alla fall.

För övrigt var vistelsen i Luleå både kort och intensiv, men likt förbålt känns det som att jag har disponerat min tid allra bäst nu av alla gånger jag varit hemma i Luleå under det här läsåret! Hann träffa Tove och Linnéa två gånger, varav en gång även Linda var med, Emilia och Signe två gånger, Lisa, Hilmer och Hedvig två gånger och så har jag både hunnit prata med mamma, pappa och farmor om projektet. Jag har till och med hunnit gå på hockey! Och fotograferat! Amazing. Jag ska nog fortsätta gå upp tidigt på morgnarna/förmiddagarna så man faktiskt kan fånga dagen innan de faktiskt tar slut. Jösses, nu blev det djupt här känner jag.
Jag menar bara att vi människor är så himla duktiga på att klaga på det som är dåligt istället för att vara tacksamma för det fina vi faktiskt har i livet. Vi borde vara mer som sjukhuspatienter som vet att de ska dö snart och uppskattar varenda vakna timme to the fullest. Vi borde lära oss av dem. There, en ledtråd till mitt projekt. Mer säger jag inte förrän det är klart.

PS. Jag leder ström. Kolla håret!