Sämst bloggare?

Tror nog att jag får det priset ändå. Satt och läste gamla inlägg från för ett år, två år sen och insåg hur mycket mer intressant mina inlägg var då jämfört med nu. Jag vet inte om det har att göra med att jag inte gör så mycket längre (fast det gör jag ju, bara det att jag inte tycker de är värda att skriva om?) eller att jag faktiskt inte hinner eller ids skriva om allt jag gör längre. Ingen aning. Men ja, jag uppdaterar å andra sidan andra sociala nätverk mer än jag bloggar, Instagram till exempel, och Twitter. Så på ett sätt håller jag ju liv i det och delar med mig av vad jag gör ändå, utan att det behöver finnas en massa text (för text, vad ska vi med det till egentligen? obs, ironi som jag inte förstår själv) som ska förklara allt.
 
Nog om det.
Trots att jag verkar ha ett fantastiskt tråkigt liv utan något som helst att skriva om så kan jag stolt säga att så är det inte. Inte hela tiden i alla fall. Igår, eller, ja, i lördags, var jag på Mellokväll hemma hos en tjej som heter Caroline som jag har lärt känna genom Anton. Det var mycket mycket trevligt och jag blev mycket mycket full. Med det var roligt och den där Jägerbomben som förmodligen satte igång det hela var helt fantastiskt god. Nästa helg ska samma gäng vara hemma hos Jacob och ha trevligt där istället.
 
Imorgon har jag tänkt att jag ska ta tag i det där med att vara ensam och faktiskt gå på bio helt utan sällskap. I torsdags såg Jacob och jag Django Unchained alla hjärtans dag till ära, herregud vi kände oss singla i jämförelse med alla andra par som praktiskt taget hade sex med varandra utan att ha fått av varandra kläderna, haha. Men filmen var riktigt bra i alla fall. Imorgon blir det En oväntad vänskap och jag ser den inte bara för att jag har hört att den är bra utan också för att jag fått i uppgift i franska att se en fransk/fransktalande film som jag inte tidigare sett. Två flugor i en smäll alltså. Det ska bli kul!

All the movements you're starting to make.

Idag känner jag mig väldigt liten och betydelselös (trots att det är de som är små och betydelselösa), som att ingen lyssnar på mig (det är i och för sig delvis sant just idag) och som att jag aldrig mer ska dricka en stor kopp kaffe (särskilt inte efter att ha varit utan en hel vecka och nu skakar och är illamående pga koffeinet).