Don't let your hair grow too long.

Spenderar en natt ute i Bergnäsets småbåtshamn där jag tjänar en hacka på att vara hamnvakt i stället för pappa. Kaffe, chips och godis har jag och har inte blivit alltför trött än så länge. Solen ska ha gått upp för 40 minuter sedan men jag ser inget av den förutom det faktum att det har blivit ljusare.
 
Hur jag spenderar min tid här i lilla vaktstugan? Jadu. Skypade med Jacob första timmen, Tove kom ner och sa hej en liten stund och sen har jag sett ett antal avsnitt av Parenthood (se den serien, den är fantastisk!). Nu vet jag inte riktigt om jag ska fortsätta se det eller se en film istället – har med mig filmer för ett PotC-maraton! Har inte sett ettan på sååå länge, vore gött att få nörda av sig lite. Men vi får se. Värma kaffet kanske man skulle göra först i vilket fall som helst. Sen får vi se vad de sista tre timmarna här ute har att erbjuda.
 
Annars har veckan som gått bjudit på lediga dagar, en tripp till Finland, lite hårfärgning och slingning, syskonhäng kombinerat med musikinspelning i Norrfjärden och hamnfestival. Och nu hamnvakt och ett tyst och lugnt Luleå. Så leker livet just nu.
 
Om 23 dagar kommer Jacob hit och om 29 dagar sätter vi oss på tåget hem till Malmö tillsammans. Vi har redan slagit personligt rekord i att vara ifrån varandra med hela fyra dagar (not to worry, detta kollades alltså upp nu och är inget jag går och tänker på dagarna i ända) så nu vill jag verkligen att de tre dryga veckor som är kvar ska gå fort. Jobbigt att kila stadigt i sådana här lägen. Tro det eller ej. (Sen är kanske inte att kila stadigt optimalt med distans på 140 mil heller...)
 
Och där hamnade vi i det där läget där det tar nästan en timme att skriva ett inlägg. Hoppsan.
 
 
 

I'd a tore your hair out just to climb back darling.

Det händer inte ofta att jag önskar att jag vore singel och okär. Ikväll önskar jag att jag vore det.
 
Missförstå mig inte. Jag älskar Jacob. Jag har älskat Jacob villkorslöst i över två år. Men när det har gått en hel månad utan att ens ha sett honom på bild blir jag så ledsen och maktlös att jag önskar att jag fick slippa det för en dag. Inte gå omkring och sakna en människa så fruktansvärt att man skulle kunna dö. Istället vara obrydd och självständig och bara fokusera på mig själv och nuet. Inte sakna. Inte ständigt ha en enda person i tankarna.
 
Så, för att omformulera mig och göra allt lite mindre dramatiskt. Jag önskar att allt vore mindre känslosamt, att allt gick som en dans och att två månader kunde gå fortare. Så jag får hålla om och bli omhållen av min stora kärlek igen.
 
 

Kveikur.

Igår när jag satt uppe sent och bloggade ikapp så lyssnade jag på Sigur Ros nya album. Hade hört att det skulle vara ganska hårt och mörkt, vilket jag kanske inte såg jättemycket framemot. Men samtidigt så spelar de på Roskilde om några dagar och jag kände att jag ville höra vad jag missar. Och det var faktiskt riktigt bra! Jag tycker om när redan etablerade artister vågar experimentera och ta ut svängarna, och det har både Coldplay, Olafur Arnalds och Sigur Ros gjort med sina senaste album. Bara det är värt respekt. Kveikur heter Sigur Ros album och nu ska jag lyssna på det en gång till.