vivalafrida.blogg.se

I alla fall så fick det där inlägget mig att bestämma mig. Det ska bannemig bli förändring här omkring! Inget mer nagelbitande, och blir det det så är det bort med nagellacket och på med nytt som gäller. Köper ju nya nagellack allt som oftast (särskilt när de kostar 10 kr styck på Coop) så det är ju bara att köra. Jag ska sluta vara ledsen, sluta tycka synd om mig själv, sluta skylla ifrån mig och istället börja se världen som jag såg den för två år sedan. Som en möjlighet! Jag åkte tåg ner till Skåne för att sjunga på ett antagningsprov (kom visserligen inte in men det hör inte hit), jag var på massa äventyr då! Jag längtade efter saker, och det hände saker. Det var så mycket som skulle hända just då. Jag var oerfaren. Och poff, så sitter jag här, två år senare, i min alldeles egna lägenhet 140 mil från min födelseort, från föräldrar, från slaskiga vårar och mopedturer till Konsum för att handla 2,25-cider. Poff, så sitter jag här utan några roliga planer, utan sommarjobb och utan sällskap. Det är slut med det nu. Nu ska jag börja planera grejer. Jag och Jacob ska åka till Amsterdam, jag ska börja fotografera igen, och mina naglar ska bli långa en gång för alla. Så det så. Nu måste det ske bara för att jag har skrivit det. Och om jag faller, plocka upp mig och påminn mig om att jag lovade. För det gör jag ju faktiskt, just nu. Jag lovar.